Här presenterar vi vår analysmodell som kan användas för att undersöka hur väl kollektivtrafiken fungerar för personer med funktionsnedsättning.
Policy
Med policy menar vi både den lagstiftning som reglerar kollektivtrafik och de olika policydokument som regionala och lokala trafikhuvudmän tillämpar och även policydokument som finns hos utförare av kollektivtrafik. Ett sätt att analysera policydokument är att göra diskursiva analyser. Diskursanalys är en kvalitativ metod som studerar hur språk och kommunikation skapar mening, makt och social verklighet. Analysen utgår från att språk inte bara beskriver verkligheten utan aktivt konstruerar den. Genom att analysera policydokument kan man förstå hur sociala identiteter, relationer och maktstrukturer skapas och upprätthålls. Vi har använt oss av Carol Bacchis WPR-metod (What’s the Problem Represented to be?). Det är en analysmetod speciellt utvecklad för att analysera policy. Medan traditionell diskursanalys ofta fokuserar på språkbruk och textanalys, går WPR-metoden längre genom att:
- Fokusera på problemrepresentationer – inte bara hur språk används utan hur ”problem” konstrueras i policy.
- Inkludera effekter av representationer – vad händer när problem definieras på vissa sätt?
- Belysa det som förblir outtalat – vad som inte sägs eller problematiseras?
- Analysera subjektspositioner – vilka roller och identiteter som skapas?
Metodens sex frågor:
- Vad representeras som ”problemet”?
- Vilka antaganden underbygger denna representation?
- Hur har denna representation uppstått?
- Vad förblir o-problematiserat?
- Vilka effekter skapas av denna representation?
- Hur/var har denna representation producerats, spridits och försvarats?
Ett exempel på en sak som förblir o-problematiserad är att man numer ofta måste ha en mobiltelefon för att åka kollektivt. Ingen har tagit ett medvetet sådant beslut men ändå bygger många tjänster kopplade till kollektivtrafik på att resenärer har en mobiltelefon. Eller så bygger de på att alla har ett betalkort som de kan ”blippa”. Det är antaganden som ofta inte problematiseras och därför missar man också att vissa människor stängs ute från kollektivtrafiken.
Praxis och praktik
Även om lagar och regler för kollektivtrafik är desamma i hela landet så kan det praktiska utförandet skilja sig åt mellan olika trafikhuvudmän. Det kan bero på att de har delvis olika sätt att se på policy. Den största orsaken är troligen att man utvecklar olika sätt att utföra sin uppgift. Vi använder två begrepp i vår analysmodell:
Praktik är vad du gör, praxis är när du förstår varför du gör det och medvetet utvecklar ditt handlande baserat på den förståelsen.
Praxis:
- Syftar på reflekterade och medvetna handlingar som är teoretiskt grundade.
- Innebär en integration av teori och praktik.
- Är handlingar som är genomtänkta och baserade på fördjupad förståelse.
- Ofta kopplad till kritisk reflektion och transformation.
Praktik:
- Syftar på konkreta, observerbara handlingar och aktiviteter
- Det som faktiskt görs i vardagen
- Rutiner, metoder och procedurer som utförs
Genom att undersöka skillnader mellan praktik och praxis kan man se skillnader i hur något faktiskt görs jämfört med hur det var tänkt att göras.
Som ett exempel är det tänkt att busschaufförer ska hjälpa personer med funktionsnedsättning att komma på bussen. I praktiken uteblir ofta den hjälpen. Det kan finnas flera orsaker till det men chaufförernas tidtabell gör det ofta omöjligt att samtidigt hjälpa passagerare ombord och att hålla sin tidtabell. Eftersom utföraren av kollektivtrafik kan straffas om man för ofta missar att hålla avtalade tider blir detta chaufförens prioritet.
Här finns ofta olika former av serviceåtaganden som säger vad en utförare ska göra och hur det ska gå till och då kan man jämföra det med vad de faktiskt gör.
Aktivitet
En resa med kollektivtrafik kan delas in i en serie på varandra följande aktiviteter. ”En resa” kan vara en enhet för analys om man tänker på hela resan. Men ibland är det bättre att dela upp resa i den serie aktiviteter som tillsammans skapar hela resan. Sådana aktiviteter kan vara:
- Att ta reda på när bussen eller tåget går eller kommer fram
- Att förflytta sig från hemmet till en hållplats eller station
- Att ta sig till rätt perrong eller plats där bussen går
- Att köpa en biljett
- Att aktivera en biljett
- Att visa att man har en giltig biljett
- Att ta sig in och ut ur ett fordon
- Att genomföra resan sittande eller stående i fordonet
- Att interagera med chaufförer och medpassagerare
- Att uppfatta och förstå information om ändrade förutsättningar, till exempel förseningar
Varje sådan del av en resa kan behöva analyseras i syfte att förstå vad som förhindrar respektive möjliggör ”en resa”. För att förstå vad som utgör hinder kan vår analysmetod ”Stjälpande motkrafter” vara användbar.
Individ
Här handlar analysen om hur enskilda individer eller individer som tillhör en viss grupp upplever att kollektivtrafiken fungerar. Som en första jämförelse kan man undersöka om det finns skillnader mellan personer med och utan funktionsnedsättning. Men en analys på den nivån visar inte de ofta mycket stora skillnader som kan finnas beroende på vilken funktionsnedsättning en person har.
Vårt sätt att hantera detta är att utgå från ett extremanvändarperspektiv. Det betyder att vi söker upp de personer som kan förväntas ha mycket stora svårigheter att använda kollektivtrafik. När vi förstår hur kollektivtrafiken ska vara utformad för att fungera för dessa personer och om vi omsätter det i praktiskt utformning då har vi troligen gjort kollektivtrafiken användbar för alla. Kollektivtrafiken har blivit universellt utformad.
Men det finns också andra individer i kollektivtrafiken. Flera olika yrkesgrupper byggs upp av de individer som finns i dessa grupper. Deras förmågor, värderingar och förutsättningar att utföra sitt arbete kan spela stor roll för hur resenärer upplever att kollektivtrafiken fungerar.
Teknologi
Kollektivtrafik byggs upp av en omfattande infrastruktur. Denna kan vara både fysisk och teknisk. Rent bokstavligt skapar kollektivtrafik ett slags spindelnät av rutter där man kan gå av och på eller byta linje. Kollektivtrafiken består också av byggnader, fordon, stationer, hållplatser men också fysiska och tekniska informationssystem som når oss via skyltar (fysiska och digitala), informationstavlor, appar och webbplatser. Biljetter kan köpas i fysisk eller digital form på fysiska försäljningsställen eller via digitala tjänster. Bakom alla trafik finns omfattande tekniska system för att få all logistik att fungera och för att den trafik som planeras också blir utförd. Ett mycket stort antal personer är anställda inom kollektivtrafiken och dessa återfinns i tekniska system så att de kan veta vad de ska göra och få lön etc.
Det gör kollektivtrafik tungt beroende av tekniska system och tjänster men också ett stort antal små och stora föremål. Hur allt detta utformas kan ha stor betydelse för hur människor upplever att kollektivtrafiken fungerar. Bristfälliga beslut, till exempel inköp av bussar eller tåg som visar sig ha tillgänglighetsbrister kan dessutom ta mycket lång tid att rätta till.
Standarder och riktlinjer
För att beskriva önskade egenskaper i de tekniska systemen, tjänsterna, byggnader och föremål finns ett stort antal standarder. Många av dessa kan ha beskrivningar av vad som krävs för att uppnå tillgänglighet eller användbarhet. Men det kan också vara så att sådana beskrivningar saknas helt eller delvis. Det är till exempel vanligt att standarder har avsnitt som handlar om fysisk tillgänglighet men saknar avsnitt om kognitiv tillgänglighet.
En annan nivå av stöd för att förstå önskade egenskaper hos både fysiska och digitala miljöer är att det kan finnas riktlinjer eller guidelines. Dessa försöker beskriva en slags best practice men precis som standarder är det inte säkert att de täcker vad som är viktigt för alla typer av funktionsnedsättningar. I takt med att det fysiska och det digitala samhället växer ihop behövs det också fokus på fler standarder och fler riktlinjer.
Det planerade och det situerade
Även om vi kan planera för god tillgänglighet så händer det saker i stunden och i den specifika situationen som kan påverka människors upplevda tillgänglighet.
För att förstå detta mer kan du läsa om Tillgänglighet här och nu.